Fredagsmys

0kommentarer

Tog mig utanför dörren i förmiddags, skulle ju till jobbet. När man kom fram såg man ut som värsta snögubben. Jobbigt när det yr omkring, om det ändå bara kan snöa RAKT NER då vore det bra. Konstigt att man aldrig är nöjd.
Direkt när jag kom till jobbet fortsatte det tragiska, så fort nån öppnar munnen är det nån som alltid är bättre/ har gjort en värre sak. Usch, att jag ens orkar bry mig egentligen men när man börjat tänka på det går det lixom inte att stänga av, då reagerar man direkt nån säger nått. Frågan är om alla är så mot varann lr om det är väldigt tjejit?? Håller verkligen med S, ang hennes blogginlägg vilka man gillar att umgås med. Känns som vi står på samma plats när det gäller mycket. Riktigt najs att få prata av sig med dig ibland, blir ju inte så ofta men då har vi desto mer att prata om :D

Jobbade kort dag idag, 11- 18, det är riktigt najs att ha så 2 ggr i månaden. Speciellt idag kändes det som.
Efter jobbet åkte jag direkt till Hjertberg och handlade. Kändes som jag sprang igenom butiken, blev lite sen från jobbet eftersom jag blev stående med min pratglade chef men det kanske är det som kallas "att man trivs på jobbet"?? :D
När jag kom till kassan vid självscanningen stog det två killar framför mig. De stod o diskuterade om man skulle våga prova att "själv- betala". Men ingen hade gjort det innan så dom bestämde sig för att gå i vanliga kassan. När den ene killen fick hjälp sa jag till den andre: " Vill du testa självbetalningen så är det inte så svårt". Jag förklarade hur han skulle göra o han satte sin scanner i hållaren och gick fram till en skärm, i samma sekund fick jag hjälp av en kassörska. Allt gick bra, som tur var- man är alltid lite nervös eftersom jag glömt att scanna någon sak 2 gånger i rad och det vill man ju inte ska hända igen- och jag betalade. När jag tog min påse och gick såg jag att kassörskan gick fram till skärmen där killen som jag pratat med stod. Tror han fick en avstämning.
Lite typsikt, jag som sagt att det är lätt och det kan inte gå fel. Stackarn, visste väl inte vad han skulle göra. Men det löste sig säkert får vi tro, men lite kul va det allt. :D Nu vet han ju iaf hur han ska göra nästa gång.

När jag kom hem satte vi igång direkt med maten. Tacos stod på menyn. Sen blev det fredagsmys med chips, lite lyx-godis, kaffe och "Bröllopsfotografen". Den var allt lite rolig på sina ställen. Hojta om nån vill låna den. :)


Nu är det snart lördag och då är det STORSTÄDNING på schemat. Måste ju bli fint till mitt kalas, då kommer både mamma, mormor och Tobias mamma. Oj Oj vilken press.. :D Nej så farligt är det inte men man vill ju att det ska vara fint.
På kvällen undrade M om vi kanske skulle hitta på nått, han hade FF. Vi får se hur långt vi hinner i städet.

Nu ska jag ta o krypa under täcket, läsa några rader i
"Hon togs från sitt hem och tvingades växa upp i en grym klostervärld. En ocensurerad och hjärtslitande berättelse om en kvinnas förlorade barndom.

Kathleen O'Malley föds 1942 i Dublins slum. Hennes mamma är en hårt arbetande kvinna, men har fött sina barn utanför äktenskapet och det räcker för att hon ska förlora vårdnaden om sina tre små flickor. De sänds till en klosterskola driven av den katolska nunneordern Sisters of Mercy. Kathleen är ensam och rädd när hon bara fem år gammal kommer till nunnorna. Det är början på tio år av fysisk och psykisk misshandel, förnedring och förtvivlan."


och sen sova för att vakna pigg o allert imorn. Det kommer blänka som aldrig förr här.

God Natt

Kommentera

Publiceras ej