Diagnos...
0kommentarer
Torsdagen blev inte alls så plågsam som jag trodde. Han som jag litar, just nu mer än 100%, på tog sig tid att gå igenom allt som hänt och hur jag känt och upplevt alltihop.
Så om man tänker på vad han kom fram till var det en aning plågsamt, kanske vissa tycker. Jag är mer glad att jag äntligen fått en diagnos.
Med 99,999% säkerhet blev jag drabbad av en "tia". Alltså en propp i hjärnan som fastnar för en liten stund, vilket gör att hjärnan får övergående syrebrist, och sedan släpper och försvinner.
Något postivt med att få en tia är att den inte gör någon skada. Dock kan man inte nu i efterhand se något på röntgenbilder etc. För att kunna se det, att det har blivit en skada- har man fått en stroke.
Det slipper jag gärna.
Så än är det inte över för min del. Behöver kontakta VC och kräva ett ultraljud av hjärta och halspulsåder- därifrån proppen kommer för att se om det finns risk för en ny och isåfall sätta in blodförtunnande medicin.
Härligt att man har vänner som kan det här för jag är bortkommen för längesen.
Kommentera