Omkatrin

Pyrolytisk självrengöring - Undvik kemikalier!
Med pyrolytisk självrengöring värms ugnsutrymmet upp till 500 ºC. Ugnen har en speciell ovansida som tål den höga temperaturen. Vid denna temperatur omvandlas fett, smuts och mindre matrester till aska, efter en kontrollerad förbränning inne i ugnen, där det är lite syre. Efter nedkylning kan man sedan borsta ut de kvarvarande kolresterna. Operationen är snabb, enkel och gör att ugnen alltid är hygienisk, tilltalande och klar för nya matlagningsutmaningar. Om du med jämna mellanrum använder pyrolysfunktionen, kommer ugnsutrymmet alltid att vara rent.

Inte bara slipper du ansträngande, komplicerad och tidskrävande rengöring – en annan viktig fördel med pyrolysteknologin är att man undgår att använda rengöringsmedel eller kemikalier.

31/12

Åkte fram till staden för att uträtta 2 ärende. Parkerade på Särnmarkhusets tak och gick i trapporna ner, till systemet och vidare mot Bokia för vidare mot bilen igen. När jag kom till bilen var jag helt slut och andades som jag sprunget världens lopp. Min kondition har nog sett sina bästa dagar.

Resten av dagen fick det bli soffan med att fixa bloggen med lite kort. Känner att allt jag gör tar väldig tid, många gånger får jag göra samma sak igen o igen eftersom jag inte orkar tänka igenom först hur jag ska göra.

När vi åkte mot Sara o Carl vid 18.30 tiden kunde jag nästan gått o lagt mig istället. Var så himla trött.

Där gick det väldigt bra förutom att jag, nu var jag knappt påverkad av alkohol, upplevde musiken väldigt hög och hade svårt att fokusera på vem jag skulle lyssna på. Det pratades över allt + musiken.

Det problemet hade jag även när jag jobbade 28/12, då hörde jag att alla pratade men annars brukar inte det vara något problem. Jag kan ”hålla” mig till min kund. Men nu var det helt omöjligt att.. det var ett enda surr.

Eftersom det är jag som har problem drog jag mig hemåt vid 02.00 tiden.

1/1-13

Sov ut ordentligt, vilket inte är så konstigt efter nattens bravader. Sover man inte på natten får man sova på dagen.

Tänkte precis skriva att detta är den bästa dagen hittills, men det går inte. Har känningar igen i bakhuvudet, snett ovan höger öra, och i höger vad. Det känns varje gång jag sitter på ett spec sätt i soffan. Eller sitter, halv ligger. Jag kanar ner så jag har stöd för huvudet och rumpan kommer ganska långt ut på sitsen, sätter upp fötterna på fotpallen så jag ser ut som ett W utan sista uppåt sträcket.

Tänker att jag inte vill känna efter för mycket, eller ska man det så man kan förklara ordentligt? Blir helt snurrig av allt just nu.

På eftermiddagen besökte vi Sara o Carl o åt bakfyllemat. Trots att jag vart nykter dagen innan. Efter maten kom jag i en down-period igen. Det blir ofta så efter maten.

Gick o la mig vid ca 22.30 tiden men kunde inte somna på bra länge. Just nu går allt bara runt i huvudet. Vad är det som händer?

2/1

Kl 9.00 ringde Rie på VC upp och frågade hur jag mådde. Förklarade för henne vad som hänt när jag var o klippte mig och att jag inte har nån kraft.

Hon skickade mig till akuten och skrev en akutremiss till dom.

När jag kom in till läkaren fick jag ta allt från början igen. Det blev ännu mer blodprov, EKG, blodtryck, socker och tillslut CT-röntgen.

Hon förklarade också varför dom inte velat gjort det innan. Att dom helst inte gör CT på så unga personer eftersom man utsätter hjärnan för strålning.

Men nu är det gjort.

På gott o ont hitta dom inget. Just nu hade jag struntat i om dom hade hittat nått i hjärnan, då hade jag vetat varför man mår som man mår.

Så nu väntar jag på samtal från Rie för att se vad steg 2 är o om jag ska följa akutläkarens ord. Att gå tillbaka till jobbet och köra på som vanligt.

När jag pratar med dom jag har runt mig, vänner- familjemedlemmar trycker dom på att det kan vara stress.

Är det så?

Vissa tror inte jag kan vara stressad- ”du har väl inte svårt att slappna av.”

Men det är väl det som är den farliga stressen. Den man inte ser och inte heller känner innan det smäller.

Har försökt dra mig till minnes hur det har varit den senaste tiden. Det är inget som har ändrats i mitt levnadssätt men kan det vara så att bägaren har runnit över nu?

3/1

Vaknade till liv vid 7 tiden. Kändes som jag vaknade av mig själv. Tänkte att nu är allt fint och jag är på banan igen.

Eftersom T jobbar så tänkte jag att jag gå upp när han åkt. När man inte behöver, varför trängas vid kylen/ toan etc.

Men sen vet jag inte vad som hände. Somnade om o vaknade vid 10.00.

Huvudet dunkade som aldrig förr så det fick bli en snabb frukost, kanske inte det bästa men har man inte ork vad gör man?

Kan man förresten sova för mycket?

Innan lunch har jag nu tagit en promenad på kanske 30 min. Frisk luft brukar göra det mesta lite bättre. Men jag vet i tusan.

Nu är lunchen nere i magen och tänkte fixa lite här för att se vad jag orkar med och hoppas på att det där samtalet snart kommer.